English version Index Domedag Ett räkneexempel

del 1 del 2 del 3 del 4 del 5 del 6 del 7

Den bibliske Schwarzenegger

En kristensymbolisk analys av Terminator 2: Judgment Day

Det sägs att vår tid saknar tro och myter, att gudarna är frånvarande i västvärlden. Men det betyder inte att vi inte saknar dem. Människan har ett behov av andlighet, och på något sätt måste detta behov få sin tillfredsställelse. Jung menade att populärkultur är en extra tydlig exponent för arketyper just på grund av dess vilja att nå breda publikgrupper, vilket tvingar upphovsmännen att bli allmängiltiga. Om man frågar sig varför en film blir populär kan man komma fram till att det beror på att den bygger på arketypiskt material - eller på välbekanta teman, om man nu inte vill använda jungiansk terminologi.
Ser man Schwarzeneggerfilmen Terminator 2 med detta i bakhuvudet kan man se den som en berättelse om Kristus. Filmen är full av bibliska anspelningar och paralleller. Men det riktigt intressanta är skillnaderna mellan T2:s skildring av Jesus och den traditionella.
Filmen är ett sätt att resonera om undergången, domedagen, samt att förstå Bibeln och applicera den på vår tid och våra rädslor. Filmens undertitel är Judgment Day, domedagen, en term hämtad från Bibeln. Filmen säger åt oss att inte avfärda tanken på helvetet och undergången, utan istället tänka efter hur de skulle se ut för vår tid. Skärselden måste vara en annan för dagens människor än den var för antikens eller medeltidens, och idag är den mörka kraften maskinerna.

Utvald och utanför

En kvinna sitter inspärrad för att hon tror att hennes son ska bli mänsklighetens frälsare. Sina bevis har denna kvinna, Sarah Connor, i sina syner och i ett besök av en man från en annan värld, framtiden, eller rättare sagt en möjlig framtid. Det är alltså inte bara fysiskt en avlägsen plats, utan även rent existentiellt. Mannen från den möjliga framtiden var med kvinnan en natt och hon födde hans son, ett barn vars fader alltså inte är av denna världen. Denne Sarahs man och sonen Johns far försvinner sedan. Kommer från ingenstans och går upp i intet, han upphäver sig själv och har på så vis aldrig funnits. Utan en verklig man inblandad är Sarahs födsel en jungfrufödsel. Sonen heter John Connor, JC, samma initialer som Jesus har och omsjungs med i filmen Jesus Christ Superstar, en populärkulturell skildring av Jesu liv och gärning. Insikten om sonens storhet och hennes egen mycket speciella roll kommer till Sarah i drömmen, men hennes insikter om domedagen tas av omvärlden för galenskap. Sarah är den enda som fullt ut förstår människans villkor, hon skriker: "You're already dead, everybody, him, you, you´re dead already. This whole place, everything you see is gone." Tittaren får också se att Sarah har rätt om undergången, det finns bevis, men de som vet att hon har rätt tiger, kunskapen om detta främmande är inte till för alla. Den makt som är hotad, maskinernas framtida välde, sänder ut soldater för att döda barnet John innan han växer upp till den ledare som kan störta maskinerna. Liksom Herodes försöker maskinerna dräpa den hotande "nye kungen" redan innan han vuxit upp och kan utgöra ett hot. John är en ledare, men bara i en möjlig framtid, hans rike är icke av denna världen.
Terminator är en maskin med namnet Cyberdyne systems modell 101, tillbakasänd från framtiden för att i våra dagar skydda mänsklighetens framtida frälsare. I augusti 1997 släcktes 3 miljarder människoliv sedan det amerikanska militära försvarsdatanätet Skynet blivit medvetet om sin egen existens och svarar på försöken att stänga av det med att utlösa ett kärnvapenkrig. Efter denna Judgment Day, som alltså gett undertiteln på filmen, utbryter ett krig mellan maskinerna och de få människor som finns kvar i en förödd värld. Ledaren för människornas motståndsrörelse, "the human resistence", är just John Connor, sonen till filmens berättare och kvinnliga huvudroll Sarah Connor. Det fientliga datanätet Skynet sänder två teminatorer, maskiner med mänskligt yttre, för att utplåna John Connor. Den ena, i Arnold Schwarzeneggers gestalt, försöker döda Johns mor Sarah innan han var född - vilket skildras i den första filmen, Terminator - och den andra nu när han är ett barn. För att hejda försöken skickar motståndsrörelsen först en man för att skydda Sarah, den man som blir Johns far och som också är skickad av den vuxne John själv. Andra gången skickar de en omprogrammerad 101:a, återigen i Arnolds gestalt, men nu som god. Första gången är sändebudet den som blev Johns far, andra gången en varelse som i mycket blir Johns fadersfigur. Johns far och utsände, ängeln från framtiden, är den som för in mardrömmen i Sarahs liv, ger henne uppgiften, både muntligen och rent konkret genom att avla Ledaren i henne. Han ger henne insikten om utvaldheten. Han är ängeln som uppenbarade sig för Maria och upplyste henne om hennes himmelska kall. Den utvalda skyggar, men ängeln lugnar: "Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du ska bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son", är Lukasevangeliets formulering.

Skyddsängeln och mordängeln

Så landar den andra ängeln - modell 101, nu omprogrammerad att skydda - i Terminator 2:s inledning. Omgiven av blixtar kommer Terminator 101 (Schwarzenegger) naken ur intet. Han föds till denna värld på en lastbilsparkering. Han går naken, helt öppen för denna värld, in på ett närliggande motorcykelhak och ber att få kläder och motorcykel av en av knuttarna. Han ger honom en chans att lämna över det frivilligt, men när bikern tar till våld, svarar T 101 med våld. Han tar, men han tar av rövare. Han börjar sedan sitt uppdrag klädd som outlaw. Han är skenligen utanför lagen, precis som han i sin tid och värld är utanför det regerande Skynets lagar. Mordängeln, T 1000, föds på liknande vis naken och skaffar sig kläder för att smälta in och ett fordon för att kunna utföra sitt uppdrag. Denne terminator ger dock inte sitt offer någon chans, han dräper direkt och tar vad han behöver. T 1000 tar en polis uniform och bil. Han kommer som representant för lagen, upprätthållare av den bestående ordningen, en Herodes soldat som måste döda den blivande kungen. Nu står polis mot fredlös, men mänsklighetens överlevnad hänger på att polisen misslyckas. Men ingen av dem är vad de synes vara. För att få sina kamouflage måste de två terminatorerna ju undanröja dem som bär kläderna från början, och då slår T 101 mot de laglösa och T 1000 mot den mänskliga lagens upprätthållare. Bådas handlingar stämmer med deras respektive naturer.
T 1000 slår på polisdatorn och så presenteras vi för mänsklighetens frälsare: "John Connor, moder Sarah Connor, Fader okänd, Gripen för: olaga intrång, snatteri, störande av friden, vandalism". Johns brott är de brott han också senare i filmen behöver begå för att övervinna sin förföljare och även i stort de brott Jesus gjorde sig skyldig till enligt sin tids herrar. Sonen gör mirakel, han får ut pengar ur en bankomat med hjälp av en fickdator. Han är den som betvingar maskinerna, redan som ung. Sonen beger sig till ett shoppingcentrum där han kommer att ställas inför sitt öde, möta sitt kall, få insikt. Han använder sina nyvunna pengar till att spela spel, han fortsätter alltså på ett sätt kampen mot maskinerna, men blir avbruten av en varning om att en polis letar efter honom. Hans fiende kommer som polis, med tillåtelse att bära vapen, hans beskyddare kommer med sitt gevär dolt i en kartong med rosor. Röda rosor och ett gevär; T101 kommer med både kärlek och död. (En liten rolighet här är att ledmotivet ur filmen sjungs av gruppen Guns'n'Roses.)
Det finns viss systematik i valen av fordon i filmen. När Sonen flyr tar den onda ängeln en lastbil för att förfölja dem och han väljer samma slags fordon för slutjakten i filmen. Lastbil är just det fordon 101 valde bort då han kom till jorden. Han gjorde entré på en parkeringsplats för lastbilar, men han tog istället en motorcykel en bit bort. En motorcykel kan inte bära mycket last förutom föraren, det är en nomads fordon. En bil rymmer mer last än en motorcykel (om man jämför de två änglarnas val i början) och en lastbil, som T1000 nu väljer, rymmer väldigt mycket mer och är till och med till för att lastas. Sonen flyr på samma slags fordon som den goda ängeln kör, om än en svagare variant; en moped i stället för en motorcykel. Där finns en överensstämmelse. Det är också John själv som skickat T101 för att skydda sig själv som ung. Den vuxne John väljer som sagt både ut den som ska bli hans fader och den som ska träda i faders ställe när det så nu behövs.
När Sonen och den goda ängeln väl kommit undan den onda ängeln får Sonen veta att det är han själv som sänt T101 för att beskydda honom. Han känner på T101 och de ställen kulorna träffat. Han inser denna uppenbarelses väsen, detta är någon som denna världens kulor inte biter på. T101 berättar om den som är efter dem att det är en avancerad prototyp, en "imiterande multilegering", flytande metall som kan anta nästan vilken form som helst, det vill säga en shape-shifter precis som djävulen själv. De olika former som T1000 sedan antar genom filmen är polis, fostermor, fångvaktare och slutligen Johns moder själv. Enbart kontrollerande, bevakande, uppfostrande, reglerande funktioner.

Modern

Tillsammans får John och T101 bevis på att T1000 dödat Johns fostermor och tagit hennes form. Ondskan kan ta alla former, får John erfara, liksom att han bör veta vem som är hans rätta moder, det är endast hon som kan hjälpa honom. Sonen berättar att modern försökt lära honom att bli militär ledare, för att kunna uppfylla planen. Han trodde henne tills hon fängslades och dömdes som sjuk, då började han hata henne för att allt hon lärt honom tro på var bluff. Nu förstår John att allt hon sa var sant, hon visste och ingen trodde henne, inte ens den utvalde själv, hennes egen son. I en sekvens med två förbipasserande får John erfara att terminatorn måste lyda honom men samtidigt får han klart för sig vilka krafter det är han kontrollerar via T101, terminator med både kraft och syfte att döda. Men principen för den destinerade ledaren visar sig redan här från tio års ålder vara icke-dödande.
Det viktigaste för Sonen med sin nyvunna styrka blir att befria modern, mot ängelns inrådan. Modern är fjättrad och hånad, Sonen måste befria henne. Modern har själv samtidigt påbörjat sin flykt från mentalsjukhusets säkerhetsavdelning. Hon dyrkar upp låsen, beväpnar sig och slår ner den hånande skötaren. Hon beväpnar sig med ett avbrutet golvmoppskaft - ett redskap för den tjänande kvinnan, ett attribut för underkastelse vilket plötsligt förvandlats till vapen. När hon tar sjukhusdirektören som gisslan hotar hon honom med en spruta hon fyllt med stark, giftig propplösare. Återigen ett hemmafruarnas attribut som plötsligt blir ett vapen för denna ofogliga kvinna. Det är också att vända vårdarnas egna vapen emot dem: de som gripa till sprutor skola förgås med sprutor. Vill man se fler tecken på Sarahs kamp som en kvinnas kamp för självständighet och en resning mot manligt förtryck kan man vid sidan av anförda vapen även se till det faktum att hon väljer en man som egentligen inte finns för att fortplanta sig, på samma sätt som modern till Garp i boken och filmen med samma namn väljer att befruktas av en man som bara är kropp och inget medvetande, för att föda ett barn som saknar fader. Man kan också se på Sarahs varning till de omgivande skötarna och direktören, till alla de män som hållit henne fången och som hon nu bryter sig fri ifrån: hon varnar dem: "don't fuck with me!" Det är en varning att inte jävlas med henne, men tar man det rent ordagrant säger hon här åt de oförstående, oupplysta männen att inte försöka lägra henne. Hon väljer själv vem som får göra det.
När Sarah nu återser terminatorn kliver han ut ur en hiss. Hissar tar en till och från andra plan, precis som 101 kommit från en annan tid till henne. Men nu är han en annan, förra gången försökte han döda henne, nu skyddar han henne. En hiss kan ju lika gärna komma uppifrån som nedifrån. Här får Sarah också lära sig att hon måste kunna tänka om ifall hon vill bli räddad. Hjälpen kan se ut hur som helst, till och med som hennes dödligaste fiende. Och något helt annat kan plötsligt vara hennes dödligaste fiende. Inget är givet, inget är säkert. Det är en insikt parallell till hennes senare konstaterande "no fate", att det inte finns något öde, att vi själva bestämmer framtiden: Inget är givet, inget är säkert.

De tre förenade

Räddningen för Modern, Sonen och Ängeln när de har den onda dödsängeln alldeles efter sig blir en polisbil, dödsängelns slag av fordon, men de tre kör den baklänges ut ur garaget i underjorden. De är här i hans värld, det är första gången alla tre möter honom. De tre kommer undan och T1000 tar nu en motorcykel, Sonens och T101:s fordon, men han tar en polismotorcykel. Sökandet är över, nu börjar kampen. Dags att byta fordon.
Sonen frågar nu den goda ängeln om han kan lära sig sånt han inte programmerats, om han kan bli mer mänsklig. T101 svarar att ju mer kontakt han har med människor desto mer lär han sig. Han är ju som påpekats en "outlaw", den som går utanför reglerna, passande för en robot som till och med kan ändra sina egna regler. Senare försöker Sonen lära honom mänskligt beteende. Det blir en omvänd version av sagan om Pinocchio, om dockan som blir en "riktig pojke", en ny variant av Pygmalion.
I scenen när T101 säger att ju mer kontakt med människor desto mer lär han sig visas en närbild på en kula som plattats ut mot honom: det kan tolkas antingen som att lärdomen är smärtsam, eller som att den inte tränger in, inte har effekt. Terminatorn är inte människa och kan aldrig bli. Här reser sig ett teologiskt spörsmål, ett evigt problem rörande Jesus dubbla väsen, att vara både himmelsk och mänsklig. Samma fråga för Jesus som för terminatorn: Hur kan han lära sig något om vad det är att vara människa när hans villkor inte är en människas? Filmen Terminator 2 tar uppenbarligen starkt ställning för att det som icke är människa aldrig helt kan förstå människans villkor.
De tre stjäl nu en bil, men inte en polisbil som T1000. De tar en stationsvagn, en familjebil. Både med sitt fordon och med uttalandet "vi måste så långt bort från stan som det bara är möjligt" blir de tre en parodi, en grotesk vrångbild av en kärnfamilj.
Precis som Judas i filmen Jesus Christ Superstar är mannen som förråder mänskligheten till datorerna, Dyson, svart. Miles Bennet Dyson (MBD!) kommer några månader från filmens nu att skapa en revolutionerande mikroprocessor, som gör Cyberdyne Systems till den största leverantören av militära datorsystem. Processorn gör att plan kan flyga själva, felfritt. Med den nya teknologin beslutar man att bygga Skynet, som styr det strategiska försvaret och lär sig med kvadrerande hastighet. Skynet blir sedan medvetet om sin egen existens klockan 2.14 den 29 augusti 1997. Människan försöker stoppa Skynet, men det slår tillbaka, skickar missiler mot Sovjet och startar ett kärnvapenkrig, som nästan helt slår ut människan. Och här har vi kärnpunkten i filmen. Skynet får liv, medvetande, den blir till. Människan har skapat liv, och det är att göra sig till gud, en dödssynd. Vi har därmed själva frambringat vår undergång. Bara Gud får skapa varelser med medvetande. Människan har med den nya existensen Skynet inte bara förtjänat utan också rent faktiskt kreerat sin egen undergång. Filmen Terminator 2 varnar för att vi kanske måste slåss mot vår egen skapelse, den ställer frågor om huruvida vi fortfarande är herrar över vad vi skapat. Roboterna och maskinerna, ledda av Skynet, blir här den vägrande tjänaren, Skynets revolt ett "Non serviam", ("Jag tjänar icke", Satans valspråk). Med oidipala glasögon ser man filmens kamp mellan fader och son, mellan upphovsman och avkomma. Avkomman försöker utplåna och ersätta sitt ursprung och fadern försöker kväsa sin upproriska avkomma. Modern de slåss om kanske är just Gud, eller i större bemärkelse Jorden, Gaia. När vi ändå har de glasögonen på kan vi väl spekulera i att det torde vara en omedveten manlig önskedröm att som John själv få välja ut sin fader, att på så sätt få kontrollera sin moders kärleksliv.

I öknen

Efter att med nöd och näppe kommit undan den utsända mördaren gömmer sig de tre jagade i öknen. "Fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det", var Josefs instruktion från Herrens ängel i Matteusevangeliet. Här är en plats för att vila och samla nya krafter, krafter som konkret manifesteras i det vapenlager Sarah tidigare gömt där. Vistelsen i öknen inleder Sarah med repliken: "Enrique, estas aqui". Här krävs alltså ett annat språk, nu måste de tänka om.
Medan Sarah inspekterar vapnen lyfter T101 ett litet spädbarn och tittar förundrat på det. Medan människan lär sig om död, lär sig maskinen om liv. Här visar också Sonen att han nu helt insett sitt uppdrag. Han vet att han ska skicka tillbaka den man som ska bli hans egen far. Han förstår också vad hans moder går igenom. Han vet att hon älskar hans far, han har sett att hon gråter över honom. Samtidigt ser vi att hon helt har accepterat sin roll i denna tunga uppgift. T101 å sin sida frågar varför man gråter. Modern och Sonen måste här förstå sina roller som redskap för ödet, medan T101 vill förstå vad det är att vara människa, vad det är de vill bevara när de försöker rädda mänskligheten.
Sarah ser John med "maskinen" och inser att den aldrig skulle skada John, lämna honom, skrika, bli full eller inte ha tid med honom. T101 skulle alltid finnas där och skulle offra sitt liv för John. Omedvetet har T101 en mängd mänskligt önskvärda egenskaper. Hon ser honom som en fadersfigur för John. "I en galen värld är det det klokaste valet", som hon formulerar det. Hon känner att hon kan lämna sin son i händerna på den goda ängeln. Uppgiften, förkroppsligad i T101, blir Johns fader. Sarah är beredd att överlåta sin son i en maskins vård. Passagen visar att det finns ett alternativ till domedagen, det går att få maskinerna att tjäna människan och hjälpa kommande generationer. Sarah accepterar det himmelska kallet fullt ut, tar kalken och tömmer den. Hon önskar inte längre ett vanligt liv.
Efter Sarahs insikt och beslut att lämna sin son åt hans kall har Sarah en drömsyn igen. Hon står då vid ett stängsel och försöker varna de lekande barnen i lekparken innanför. Ingen hör henne och kärnexplosionerna detonerar och ödelägger landskapet. Sarah är här inte en del av alla de andras värld, de oanandes. Hon är utanför stängslet, men hon ser också sig själv med ett litet barn i lekparken, det är hennes "vanliga jag", hon själv som ovetande. Detta jag brinner upp som alla de andra. Detta understryker att Sarah handlat riktigt i att acceptera sin lott. Hon påminns här om vad ett vanligt liv för henne - att avböja sitt uppdrag - skulle leda till. Här kan man jämföra med temat i Martin Scorseses film Kristi Sista Frestelse, där Jesus faller för en av djävulens frestelser, den att slippa sitt storslagna öde och få leva ett vanligt liv. Först efter att ha levt detta vanliga liv och fått se vad skillnaden blev inser han att han fallit för en frestelse och ändrar sig. Han accepterar sitt öde. Han tömmer kalken i botten. Sarah vaknar från sin dröm och ser en ristning hon gjort i bordet: "No fate", packar sina vapen och ger sig därefter direkt iväg. När John och T101 ser ristningen säger John att hans pappa sagt att "Framtiden är inte bestämd. Ödet finns inte. Vi skapar det själva." Detta budskap har Johns far fått av John själv som vuxen, att förmedla till Sarah. Här är det JC som upprorsman som talar. De förstår nu att Sarah bestämt sig för att döda Dyson, och de måste stoppa henne, eftersom John är emot dödande. Här är det JC som fridsfurste som reagerar.

Det ondas upphov

Från ökenscenerna klipper filmen över till Dysons hem och kameran följer Dysons lille sons radiostyrda bil. Efter ovan refererade sekvens om vilja blir bilden av en radiostyrd bil laddad. Antingen ser man det som en ironisk kommentar om att "så här fri är vår vilja" eller så ser man det som en bekräftelse på att det är människan som styr, att vi har kontrollen. Och här är det inte bara att styra allmänt, utan just över maskinerna. Så här ser det ut nu, före Skynet, och så här bör det se ut. Värt att notera är också att den lille Dyson rent fysiskt håller sig på avstånd från maskinen. Kanske bör vi ha en sådan distans även mentalt. Det blir också den radiostyrda bilen som räddar Dysons liv. Den kör på honom, han rycker till och kulan Sarah avfyrat mot hans huvud träffar datorn. Kontrollerade kan maskinerna rädda våra liv, okontrollerade kan de bli vår död. När Sarah försöker döda Dyson handlar hon fel, och hon har också vid angreppet klätt sig i uniform, samma slags klädnad som den onda ängeln T1000. Hon är för tillfället under inflytande av ondskan, icke-mänskligheten.
Sarah fortsätter hos Dyson sin uppgörelse med manlighetens övergrepp på henne. Hon liknar Dyson vid skaparna av vätebomben och ställer deras skapande mot verkligt skapande, av (mänskligt) liv, "att känna det växa inom en". Att föda är kvinnans sätt att skapa liv. Mannens skapande av liv är en avundsjuk vägran att acceptera naturen och våra givna roller. Mannen kan inte underordna sig kvinnans skapande av liv och stödja det, utan vill skapa eget. Det ger mänskligheten vätebomben och Skynet. Med atombomben gav människan sig själv kraften att utplåna och härmade gudarna. Vi bröt ett tabu. "Det enda ni skapar är död och förintelse", säger Sarah. Om inte kvinnan griper in, som vi får se. Sarah inte bara ger liv, hon kan även hindra männens utsläckande av liv.
Dyson är inte ond. Dyson själv säger: "Ni dömer mig för saker jag inte ens har gjort ännu. Hur skulle vi kunna veta?" Han ser bara sina egna handlingar helt ur sitt eget perspektiv. Det är bara mänskligt och för det förtjänar han inte att dö. Ingen förtjänar att dö som inget ont gjort, oavsett om man räddar andras liv med dennes död, säger oss filmen här. Döm honom inte, lyssna till honom, visa förståelse. När Sarah kan förstå Dyson och när Dyson kan förstå Sarah så undviker de dödandet, när vit förstår svart och man förstår kvinna sparas både Dysons liv och alla deras som skulle skördats på "domedagen".
Dyson dör i och för sig ändå senare i filmen. Han uppfyller sin roll som Judas. Han förråder aldrig mänskligheten, men han dödas av dem han istället förråder; sin arbetsgivare och den existerande samhällsordningen, representerade av poliskåren. Dysons öde är liksom Judas att förråda och dö, men Dyson styr själv över vad han förråder.
Det var ett chip från den första terminatorn (i första filmen, Terminator) som gav Dyson och de andra forskarna på Cyberdyne nya idéer, saker de aldrig skulle ha tänkt på annars. Så Skynet skapar sig själv, precis som JC. Som ett svar på ondskan som skapar sig själv skapar Frälsaren sig själv. När världen behöver Frälsaren, så skapar sig Frälsaren. Både Skynet och JC skickar tillbaka sändebud som på varsitt sätt sår de frön som sedan blir Skynet och JC. De finns för att de planterat sig själva och de kan plantera sig själva för att de finns.

Slutstriden

När de tre huvudpersonerna, tillsammans med Dyson, tagit sig in på Cyberdyne omringas de av poliser, de människor som alltid försvarar systemet oavsett följderna. Poliserna är inte onda, men de är farliga i sin blinda laglydnad. De låter sig inte talas med, som Dyson. T101 har trots det dödliga hotet kvar sin order att inte ta några liv och han håller dessa krafter stången utan att släcka dessa stackars oupplystas liv. Poliserna tar dock Dysons liv. I deras ögon, efter allt vad de vet, är han en brottsling. Men när han dör sprängs Cyberdyne Systems. Beskyddaren, Modern och Sonen flyr. Slutstriden äger rum i ett jättelikt stålverk, en plats där man smälter och gjuter, omformar, sinnebilden för mannens vilja att konstruera. Normalt omstöper man järn, och symboliskt nu även huvudrollerna Modern och Sonen som med slutstriden omformar sina liv och hela mänsklighetens framtid. T1000 blir nedfryst av flytande kväve och bryts i småbitar, men uppskovet är bara temporärt. T1000 måste smältas ner i järnverkets eldhav, denna onda ängel kan bara förgöras av ett brinnande inferno. Sarah och John är nära att dödas av T1000 då denne tagit Sarahs gestalt och ropar till sig John, men de räddas av att Sonen känner igen sin sanna Mor. När det gällde styvmodern märkte han som påpekats ovan ingen skillnad.
När hotet är borta och T1000 är förstörd inser T101 att han också måste förstöras, annars kan andra forskare komma att hitta hans datachip och inspireras till att konstruera vad som blir människans undergång. Den goda ängeln kan inte vara kvar i världen, människornas värld, utan att ändra den och indirekt förstöra den. Världen kan inte hantera kunskapen om hans existens. Det metafysiska är bortom vår förmåga. Men det blir Sarah som får sänka ner T101 i stålbadet, självförstörelse är inte tillåtet för honom. T101 dör offerdöden, istället för Sonen. JC förstör alltså Skynet genom att kväva det i sin linda (precis som Skynet försökt med JC). Han uppfyller redan som barn sitt kall som vuxen. Nu behöver han inte slåss för den återstående spillran av mänskligheten i framtiden, han har räddat dem och alla andra genom att helt enkelt undanröja hotet. Nu får världen aldrig känna hans sanna natur, veta hans uppgift. Men nu har han skänkt verklig frälsning, han har undanröjt skulden istället för att ta på sig den. Denne Frälsare förhindrar hellre synden än mildrar den.
Slutbilden i filmen är en väg som rullar undan i skenet av bilstrålkastare och till detta Sarahs röst som säger "Den okända framtiden rullar mot oss. För första gången känner jag hopp." Att inte veta sitt öde inger henne hopp. Hon accepterade sin roll och som tack för att hon fullföljde belönas hon nu med att inte behöva veta vad som väntar. Det är inte för människan att känna sitt öde. Vägen är livet och vi vet aldrig vart den ska föra oss. Sarah avslutar med: "Om en maskin, en terminator, kan lära sig att värdesätta mänskligt liv så kanske även vi kan göra det." Här kan man dock invända att T101:s heroiska handlande egentligen inte är mänskligt, en normal människa hade velat överleva till varje pris. T101 har ingen överlevnadsinstinkt. Hans agerande är inte mänskligt, men det är medmänskligt. Det är väl just att lyfta sig över sina instinkter människan behöver göra för att bli medmänsklig.

Gustaf Skördeman

del 1 del 2 del 3 del 4 del 5 del 6 del 7

English version Index Domedag Ett räkneexempel